..

Fest igår med Jonte och hans kompisar. Hade riktigt roligt faktiskt, som jag alltid har med dem. Förutom att jag blev kallad för "ludret under Liverpooltäcket" och hora av en kille. Fy fan. Mådde inte riktigt bra efter det. Han hade inte någon som helst respekt för mig och respekterade inte att jag har ett seriöst förhållande med Alexander. Jonte sa det också till honom, men nej, han va tvungen till att göra mig extremt förbannad.

Idag hade jag verkligen behövt Alexander här. Han är min klippa.

..

När jag vaknade idag hade jag ro i kroppen och kände mig nöjd med tillvaron, i ungefär två sekunder. Sen kom jag på att Alexander befinner sig 10mil för långt bort och att vi inte kommer att träffas förrän om en vecka.

En ny röd tråd

Från och med nu kommer nog de inlägg som väl hamnar här, ha ett genomgående tema: saknad.

Jag har upptäckt att det inte är så jäkla lätt med ett distansförhållande. Efter en vecka är jag helt nere av saknad. Alexander har precis åkt tillbaks till Kalmar efter en helg här med mig i Växjö, en underbar helg. Vi var utan varandra i sju dagar, vilket egentligen inte är så mycket, men det var extremt jobbigt att känna avståndet mellan oss. Att inte kunna känna hans närhet, att inte kunna kyssa honom när jag vill är fruktansvärt. Han är den enda jag kan tänka mig att ha vid min sida, den enda. Distansförhållandet kommer nog snarare stärka än fördärva för oss två, men det är jobbigt att härda ut. Jag vet att det kommer att gå, bara 2,5 år kvar.. Bara tanken på att han inte är här hos mig gör mig tårögd, tanken på hur mycket han betyder för mig får mig att börja gråta.

Genom att veta att det här kommer stärka vårt förhållande är det lättare att hålla ut, lättare att veta vad man har innan man har förlorat det.

Minnen

Jag satt här och tänkte på nästa helg då jag ska till Åhus och kolla lite på Beach fotbollen och hälsa på min moster. Då kom ett härligt minne upp. Förra året när jag och Alexander skulle vara hundvakt åt min moster åkte vi tåg ner till Åhus efter en natt i Asarum med Ebba (hunden). Hon hade inte ätit någonting på ett dygn, men åt när den här lille pojken på tåget satt och matade henne. Det var så sött! Tur att Ebba började äta sen när vi kom fram till Åhus och deras lägenhet. Det var riktigt härligt att bo i en sommarstad i en vecka och ta hand om en hund och en katt. Jag skulle absolut göra om det.

...

Just nu sitter jag och stör mig på killarna i Moheda. Jag är ny där och varje gång de kör förbi så tutar dem. Jag hatar det!

Den här helgen har Melle varit här. Det har varit helt underbart! På fredan skulle vi basta men basun var sönder så vi satt i en rumstempererad bastu och drack öl. Vi var på stan igår och hon köpte en skitsnygg klänning till mig i fördelsedagspresent. Melle fick också prova på kinamat och hon gillade det. Eftersom det är min personliga favorit så blev jag överlycklig. När vi kom hem satte vi oss i solen och drack några öl. Det var obeskrivligt härligt!

Idag skulle jag och Maria sitta ute och plugga när vi såg ett ösregn som närmade sig väldigt snabbt. Vi fick kasta in datorerna genom fönstret och springa innan det kom. Stackars Siri blev livrädd när vi kastade in alla sakerna genom fönstret. Vi satt inne och pluggade ett tag iaf och fick faktiskt en del gjort. Sen gick vi upp till henne och åt bakad potatis och pluggade lite till. Hoppas att min skriftliga dokumentation räcker! Bara jag blir godkänd...

Viva pinata!

Man märker verkligen när det är hemmaplugg som gäller för mig. Det är bara då jag uppdaterar.
Det har varit en massa problem för mig att få tag på Viva Pinata till min PC. Först beställde jag å cdon, men efter lite mer än en månad och några klagomail gav jag upp och avbeställde spelet. När jag väl fick tummen ur röven (sa till Alexander att göra det) fick jag det beställt. I onsdags fick jag hem det i brevlådan och blev överlycklig. När jag skulle installera det upptäckte vi att det va fel på min såndär som man stoppar in skivorna i, vad det nu heter, och vi visste inte alls hur vi skulle lösa det. Det är tur att man har en sambo som inte är helt bakom flötet när det gäller datorer. Han avinstallerade och installerade och höll på med en massa grejer som jag inte förstår så mycket av. När systemåterställning var det enda alternativet sparade jag mina filer och så försökte vi med det. Men det gick inte ens att göra en systemåterställning. Okänt fel stod det. Igår åkte vi in till ONOFF med datorn och där sa han att vi måste göra en systemåterställning innan dem skickar iväg den och sa var vi ska trycka för att kunna ordna det. Om inte det funkade skulle vi åka in igen så de fick skicka iväg den, men om det funkade var det mjukvaran det var fel på och då hade det kostat över 700kr att skicka iväg den. När vi kom hem skulle vi testa, men det var inte så lätt som det verkade när han förklarade. Tillslut gick det och det visade sig att det var mjukvaran det var fel på så nu fungerar den som den ska! Jag installerade spelet och skulle spela när vi upptäckte att det laggar som fasen... inget att göra något åt, ska jag spela så får det lagga.

Tentadags

Tenta idag. Jag trodde verkligen att det skulle gå åt helvete och förväntade mig att jag skulle få göra om den. Men nu när jag har gjort den så tror jag ta mig fan att jag klarar den!

Allt va helt jävla underbart. För första gången i mitt liv kändes ett matteprov bra. Det va fint väder och jag kände för att ut ochspringa en runda. Jag pratade med farfar och han verkade pigg vilket gjorde mig på ännu bättre humör.

Sen kommer man hem. En skruv har lossnat på utsidan av dörren vid handtaget. Dörren går knappt att öppna och när jag väl får upp den hänger en skruv på insidan lös också. När Siri börjar skrika kom jag att tänka på hankatten som krafsade på dörren imorse och som så desperat vill föröka sig vilket gjorde mig lite smått irriterad. Varför i helvete har man en hankatt ute om den inte är kasterad och man vet att det finns andra katter i området? Den stör så jäkla mycket.

Jag insåg att det va riktigt varmt i lägenheten när solen stod på och öppnade fönstret lite. Det är ett fönster som man bara öppnar upptill så hela rutan liksom lutar. Då började Siri bli helt galen. Hon skulle bara ut. Jag sket i att hon skrek och satte mig och betalade räkningarna. Det är mycket utgifter denna månaden så då blev jag genast på lite sämre humör. Det är då Siri får för sig att hon ska hoppa ut, vilket i princip är omöjligt eftersom springan är så liten. men hon hoppar och trillar rakt på en blomma som står i fönstret (som tur väl va stod i en plastkruka) så den slår i golvet. Jag älskar jord på golvet... Jävla katt, jag hatar deras behov av att förröka sig. Så inget öppet fönster, solen har försvunnit likaså all min glädje. Till råga på allt har jag blivit hungrig också.

Saknad är bra

Nu har vi bott på 29kvadrat över ett halvår och det har väl gått rätt så bra tycker jag. Mycket bättre än vad jag trodde. Varje gång Alexander åker hem så kan jag inte sova de första nätterna. Är han hemma en helg är det helt värdelöst att sova. Om han är hemma en vecka så vänjer jag mig, men då saknar jag honom. Imån ska han åka hem och stanna till söndag/måndag. Ibland tycker jag att det är bra. Det är tentavecka så jag kan behöva min ensamma tid att plugga. Men vem försöker jag lura egentligen? Det går inte att plugga när han inte är hemma. Det är positivt att han är borta så länge för antagligen har jag vant mig och kan sova lagom till tentan. Inte för att jag tror att det kommer gå bra ändå, men det är alltid bättre att vara utvilad. En annan sak som är positivt är att vi får vara ifrån varandra lite. Känna saknad. Det är inte direkt så att man börjar sakna varandra efter de tre timmarna jag är i skolan. Nu kommer det vara nästan en vecka och det var längesen det va så länge. Sist va under min första hemtenta tidigt i höstas. Det kommer va så jäkla härligt när han kommer tillbaks. Jag längtar redan!

...

Nu känner jag mig lite smått trög...
Vaknade på fullständigt fel sida och välte ut tandpetarna på golvet, vilket absolut inte resulterade i en förbättring av mitt humör.

Jag skulle ha hjälpt Alexander med en intervju, eller ja, det va jag som skulle bli intervjuad. Redan på första frågan körde jag fast och han blev inte alls nöjd med mitt svar och sket fullständigt i att fortsätta intervjun.


Slutsats: intervjua inte den som står dig närmast.

Jag är rätt glad ändå

Först en sjukt bra nyhet: FARFAR ÄR FRISKFÖRKLARAD o ska få nya tänder nästa vecka! Hoppas verkligen att cancern inte kommer tillbaks nu...

Nu är jag själv. Alexander har åkt till Asarum och jag har en natt att tillbringa själv med Siri. Jag har en känsla av att jag inte kommer att sova så mycket... Man vänjer sig snabbt vid att ha någon vid sin sida på nätterna. Jag har också en känsla av att Siri kommer sova i sängen.

Idag är det egentligen råplugg som gäller, men jag är helt slut i huvet, plus att jag har tvättid så jag får springa fram och tillbaks hela tiden. men jag ska ta mig fasen klara bråk. Bråk är mitt stora hinder att ta mig förbi.

Imån är det dags! Jag måste stiga upp i tid för att hinna storstäda, fixa i lokalen och åka in till stan 14:50 med Maria. Där ska vi till systemet, köpa puder och till Ica. Sen är det dags att möta upp våra vänner på stationen! För mig är vännerna Melle och Tess! För oss tre är det bastun som gäller och klockan sju är det fest! Har en känsla av att det kommer bli en underbar kväll!

Hörde på nyheterna att rökare inte är lika intelligenta som icke rökare. Det berodde dock inte på cigaretterna utan på att de som börjar röka är mindre intelligenta.
Va fasen tänkte jag... Cigaretter är beroendeframkallande. Även intelligenta människor kan väl bli beroende? Är det samma sak med snus? Kaffe? Knark?

Aja, det är väl dags att återgå till boken.

Happy day

Bara för att jag inte har skrivit på så länge ska jag skriva ett extremt uppiggande och glatt inlägg. Eller inte... Idag är det inte alls glatt. Jag har i och för sig gjort tentan och kan sitta lugn denna helgen utan några tankar alls på skolan. Men det är inte lika skönt att mamma har fått ta bort Lessie. Nu märker jag inte av det så mycket men det kommer jag göra när jag väl åker hem igen. Därför vill jag inte hem... Kommer va extremt tomt där utan Lessie som alltid va i vägen, som alltid gick precis efter en. Hunden med den dåliga andedräkten.

Dessutom är det sjukt mycket snö ute som är jävligt deprimerande.

Jag vill göra något, jag vet inte vad.

Matematik

Jag är lite lätt chockad själv när jag erkänner att det är riktigt kul med matte! Att man aldrig har upptäckt det innan. Det beror nog på lärarna. Nu har jag upptäckt att matte är mycket mer än en bok med tråkiga tal. Det tog bara några år att komma fram till det...

Huvudsaken är att jag trivs med kursen!

På sista tiden har jag varit riktigt uttråkad. Trött och uttråkad. Jobbigt som fan. På nåt sätt känns det inte som om att vi gör tillräckligt mycket i skolan, som om att vi har för lite att läsa hemma. Vi ska trots allt ha en salstenta i slutet av februari men jag känner inte att jag lär mig nåt! Hur fan ska jag klara det här? Vad ska jag lära mig? Jag fattar ingenting. Är kursen så lätt att det känns som om att jag inte gör nåt men jag lär mig ändå det jag ska? Jag blir så förvirrad.

Varför kan jag inte vara glad? Det känns som om att jag inte har varit det på evigheter...

Vilken härlig lärare vi har haft denna kursen. Detta skrev han i ett mail han skickade idag:

Generellt sett är resultatet mycket bra. Det är härligt att se den utveckling som har skett och den akademiska mognad som börjar infinna sig hos er. Det är väldigt trist att behöva skiljas åt nu när det äntligen börjar bli folk av er! ;)

Mitt minne svek igen

Jag glömde också att skriva att vi har haft plusgrader!! 0,8 plus va det en dag! Nu är det minus igen...

(Jag har en känsla av att jag verkligen inte vill plugga. Så drygt!! Annars får jag göra det på bakisdagen o det känner jag absolut inte för. Lite självdiciplin är vad jag behöver idag!)

Mitt paket har kommit!

Jag glömde skriva att på måndag ska jag hämta mitt PhotoPearls! Jag kommer va grymt sysselsatt nästa vecka!

Ny termin, ny kurs, nya grupper

Nu sitter jag med det sista arbetet för den första terminen. Helt sjukt att jag redan börjar den andra terminen på måndag. Då börjar vi läsa inriktingarna, för mig blir det matematikdidaktik. Den här veckan har varit en temavecka med temat mobbning och kränkande behandling. Mycket givande måste jag säg, speciellt gårdagen. Jag tror det blev lite känsligt för alla igår. Jag fattar inte att en föreläsare kan få sina lyssnare att gråta på det sättet. Hon var verkligen bra.

Att vi börjar läsa våra inriktningar innebär också att det va den sista veckan tillsammans med basgruppen. Jäkligt tråkigt med tanke på att vi har kommit varandra så nära och verkligen trivs ihop. Men det är väl inget som talar mot att det inte blir lika bra i den andra kursen antar jag. Men ikväll blir det basgruppsfest för att en sista gång samlas och ha kul tillsammans!

Jag måste bara slänga iväg en tanke till en i gruppen som för tillfället ligger på Värnamo lasarett efter en rejäl tackling i hockey. Jag har alltid sagt att hockey är farligt men aldrig kunnat påverka någon med mina åsikter. Jag vet nu att hockey är farligare än kampsport så jag är nog egentligen glad att Alexander gillar kampsport även om det inte verkar så ibland. I alla fall, han på lasarettet har legat med ett öppet sår som har sträckt sig över hela låret (på längden) för att blödningen han fick skulle stoppas. Han förlorade en tredjedel av blodet men har som tur väl är fått nytt nu. Han kommer dessvärre ligga kvar i ca tre veckor till. Därför har vi i gruppen beslutat, snälla som vi är, att skicka blommor till honom. Först måste vi ringa lasarettet och höra om vi kan skicka blommor eller om det är förbjudet på den avdelningen. Alternativet är choklad. Hur det än blir så kommer han i alla fall veta att basgrupp 4 tänker på honom när han ligger där fullproppad med morfin.

Tro det eller ej men på tisdag ska jag träna! Det är gratisvecka på Vugi på universitetet så jag får väl passa på att hänga med Sofia. Det innebär också att jag och Sofia får en anledning att träffas även om vi inte går i samma grupp längre.

koppelträning i minusgrader

Nu snöar det igen. Jag vill inte ha mer snö. Jag vill ha torr mark och plusgrader. Snart vill jag kunna gå utan mössar och vantar, helst imån.

Vi har börjat koppelträna Siri. Mest för att hon ska bli lite trött så jag och Alexander ska kunna sova på nätterna.

Det här inlägget är inte värt en titel

Plugg, plugg, ännu mer plugg. Det börjar kanske bli lite för mycket med tanke på att jag missade att bifoga utkastet som skulle skickas in till handledaren... 80 min efter sista inlämningstiden ringer han till mig och säger:
du har skickat in utkastet från er grupp va? du har gjort det... men ändå inte... du jar glömt att bifoga.

Bra Emelie.. Väntade bara på en kommentar från honom idag på seminariet, och visst kom den.

Jag är sugen på öl.

And the winner is...

Det verkar som om att Siri tog hem segern!

Då var man tillbaks i Växjö. Redan i måndags träffades gruppen för att börja på laborationsrapporten. O igen igår. Imån också. Som tur väl är så är det inte fruktansvärt tråkigt iaf. Det är alltid någon som lägger in en dum kommentar någonstans som man kan ha kul åt ett tag sen. Och det är konstigt att denne någon alltid är samma person.